Sorgliga livsöden

Den här veckan har jag och mamma ägnat oss åt att titta på tre filmer; La Vie En Rose, About Schimdt och The Wrestler. Jag drog snabbt slutsatsen att dessa filmer inte direkt handlar om några personer som är "easy going" och lyckliga. Varför är det så att vi fascineras av människor som har gått en snårig och trasig väg genom livet? Jag antar väl att det är "roligare" att se en sån film istället för en som handlar om en person som har konstant flyt. Förmodligen är det väl lättare att relatera till karaktärerna också. Jag skojade med mamma och sa att vi borde avsluta vår vecka med Control. Nästa vecka får vi köra med ett gladare tema tycker jag, typ sliska romcoms.