Att kännas sig riktigt välkommen hem

Igår när jag kom hem så var jag riktigt less. Jag vill bara lägga mig ner och gråta eller alternativt ge SJ en ordentlig utskällning (eller en kombinaton av de båda två). När mamma mötte mig vid tågstationen sa hon dessa magiska ord; "det finns färskt bröd, kakor, glass och en cola hemma som jag har köpt till dig. Om du vill ha mat så finns det också". Då blev livet genast lite lättare. Vägen till mitt hjärta går via magen.

Uppdatering:

Nu hade hon även köpt med sig fika efter sitt morgonpass. Duktig mamma!