Motion och jag

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag var glad att jag slapp behöva fokusera på motion när jag gick ner i vikt. Jag har i hela mitt liv hatat att röra på mig i onödan. Så fort jag har haft chansen så har jag åkt bil eller buss. Jag har gjort några försök till att gå ner i vikt genom att röra på mig, men det har bara slutat i ren frustration. En sommar ((år 2008 om jag inte missminner mig) så gick jag med gångstavar en och en halv timme fyra-fem gånger i veckan. jag gick ner två futtiga kg. En stor anledning till detta lilla viktras var väl att jag egentligen inte la om kosten speciellt mycket (= drog ner på godsakerna), men det kändes ju ändå frustrerande.

Nu försöker jag ha en annan inställning. Jag har sen årsskiftet börjat gå mer och mer, främst fram och tillbaka mellan skolan*. Det är en promenad på total cirka 50-60 minuter (i hyfsad rask takt). Eftersom jag ändå måste ta mig dit och hem så är det ju lika bra att gå. Istället för att jag tar bussen hem och sen tvingar ut mig själv på en långpromenad (eller stavgång) några gånger i veckan så får jag daglig motion helt gratis. Eftersom det dessutom har blivit något av en vana så tänker jag inte ens tanken av att jag "slösar" tid på det. Genom denna regelbundna motion har jag dessutom byggt upp mina ben-, lår- och rumpmuskler som satan. Det trodde jag aldrig.

* Hundpromenader, både långa och korta, har jag ju givetvis allt tagit ända sen jag fick Nisse. Dessa blir ju dock inte så hurtiga när man har en hund som ska lukta och kissa överallt och på allt.