onsdag 8 juni 2011

SJ, SJ...

Hela hemresan tog 18 timmar. Jag har väl aldrig varit SJ:s största fan, men just nu vill jag inte ens yttra deras vidriga namn. Det lämnar en väldigt extrem bitter eftersmak som inte ens blekmedel skulle få bort.

Det hela började med att tåget redan från start var 30 minuter försenat. Detta utökades till en timme för att sen bli en timme och en kvart. Fel på loket, spårfel, akut personalbyte, signalfel och försenade anslutningståg gjorde att när vi kom fram till Stockholm var den totala förseningstiden upp i fyra timmar. Väl där var det dags för 90% av tågets resenärer att få sina biljetter ombokade för att ta sig till sina respektive orter/städer/byar. Kön var milslång och eftersom jag ville hem så köpte jag en ny biljett istället. Det var en uppoffring som jag kände att jag hade råd med.

Oturen förföljde mig även på det tåget. Det blev något tekniskt fel i de främre vagnarna, så alla som satt där fick lov att flytta sig till de bakre där det var rena rama vilda västern. Jag lyckades dock sno åt mig en sittplats, men inte i djurvagnen då. De tekniska problemen gjorde att tåget blev cirka en kvart försenat. Det sista tåget som jag skulle hoppa på (vilket innebär en resa på femton futtiga minuter) missade jag såklart också till följd av ovanstående försening, så återigen var jag strandad i någon timme.

Efter den sista väntan hoppade jag på tåget och efter den korta sträckan var jag äntligen framme. Som tur var kom mamma och hämtade mig. I ärlighetens namn hade jag nog inte orkat släpat min packning speciellt långt med tanke på min nyss genomförda monsterresa. Att säga att jag är trött är något av en underdrift, om man säger så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar