Saknaden

Det här inlägget har tagit mig en lång tid att skriva. Jag har försökt och försökt och försökt, men jag har inte lyckats med att fånga orden. För cirka 4,5 månad sedan gick min mormor bort. Min vackra mormor. Nu ikväll gick min morfar bort. Min underbara morfar. Även om vi inte delar samma blod så är vi ändå familj. Han har bara varit snäll, omtänksam och tagit emot mig med öppna armar. Jag saknar honom så himla mycket redan. Och jag saknar min mormor.

Även om jag ställer mig en aning skeptisk till alla religiösa ting så hoppas jag att de två nu är tillsammans, på ett eller annat sätt. Jag ser framför mig hur de sitter och tar det lugnt, kanske på något varmare ställe, sippar på en god drink och håller varandra i handen. Morfar tittar sådär kärleksfullt på mormor som bara han kunde göra. Mormor sitter och drar någon historia samtidigt som hon skrattar med det där speciella skrattet som bara hon hade. Att inte ha sina största supportrar kvar i livet längre känns tungt.

Må ni vila i frid.

Jag saknar er.

Det här är inte att leka med...

Statistik från mitt Google Reader-konto

Det är med andra ord kanske dags för att storstäda bland RSS-flödena?

Det här känns ganska aktuellt med tanke på hur arbetsletandet går

Tjejer kan visst, del två

Mockup nummer två

Om jag inte får ett jobb snart kommer jag att bara gå runt och knacka kod hela tiden...

Tjejer kan visst, höhö

När man står mellan avslutade studier och påbörjan av ett jobb (dvs. när man är arbetslös) måste man underhålla sig på nåt sätt. Det här har jag sysslat med under de senaste timmarna:

Mockup

Sidan är alltså designad (även om jag har svårt för att kalla det för just det) och kodad för hand av undertecknad. Jag är lite stolt faktiskt. Nu är frågan om man ska försöka att koppla ihop den med Wordpress eller om jag ska spara mina tårar och svordomar på nåt annat (skämt åsido, jag börjar bli hyfsad på att göra det men det är så mycket man måste tänka på).

I’ll see you on the flip side

Woopsie

Hej bloggen!

Förlåt att jag har ignorerat dig, men under de senaste veckorna har jag minst sagt haft fullt upp.

Under vårt tillfälliga break har jag hunnit blivit klar med praktiken, åkt cirka 140 mil fram och tillbaka, avslutat min utbildning uppe i Umeå och varit på en mycket trevlig avslutningssittning med klassen.

Nu börjar vuxenlivet. Det känns läskigt men samtidigt spännande.

Idag tänker jag bara vila dock. Det tycker jag att jag förtjänar.

Goodbye Sven!

Det var kul så länge det varade. Nu har tamagotchin/bläckfisken Sven blivit vuxen och har blivit utsläppt i det vilda. Hejdå Sven, ha det så roligt.

Födelsedagsbarn(en)et

Idag fyller jag år. Likså Morrissey. Därför tycker jag att ni kan lyssna på The Smiths samtidigt som ni skrattar åt den här bilden med yours truly:

Redan i ung dar så var jag en drama queen.

Roligaste memet på länge?

D-Ö-R.

Nytt tidsfördriv

1. Jag lever! 
2. Titta vad jag hittade:

Hej nittiotalet!
Jag blev riktigt nostalgisk när jag hittade den ovanstående appen (Tamagotchi!) och laddade således ner den för ynka 7 kr. Han heter Sven.

Appen heter Hatchi förresten.

Dark magic photo power

Efter att ha haft Instagram i några dagar kan jag nu konstatera att tekniken bakom den måste vara gjord av  dark magic. Varenda bild man tar blir ju typ... skitbra? De enda bilderna som har sett för jävliga ut är egobilderna som jag har försökt att ta på mig själv, fast det kanske säger mer om mig än själva tekniken? Jag är ju inte direkt fotogenisk tyvärr.

iFån

Jag har äntligen joinat de coola kidsen och skaffat mig en så kallad iPhone. Jag ser den som en relativt tidig födelsedags- och examenspresent. Jag är än så länge sjukt nöjd. Ovanstående bild är givetvis tagen med appen Instagram, nåt som också är populärt bland ungdomarna. Dagens teknik, vilket under!

Chk-chk-chk

Vi har i dag haft ett extremt nice väder här nere i söder. Så fort solen kommer fram kommer även mitt sug på att lyssna på reggae fram. Ba' så ni vet.

Veckans musiktips

Första gången jag hörde talas om det ovanstående bandet, typ nån gång i januari, så såg jag dem spelade "live" på nån futtig amerikansk college-radiokanal. Nu har varit gäster både hos Conan, Letterman och Jools Holland. Good work!

En helt ny värld

Efter tre veckor har jag äntligen packat upp min gamla trotjänare till dator och det känns som om jag har fått nya glasögon ungefär. Jag har tidigare fått suttit framför min lilla minidatorn där skärmen inte är större än tio tum, vilket har gjort det svårt att titta på TV-serier och navigera sig runt på olika hemsidor. Nu har jag dock uppgraderat mig till hela nitton tum, vilket känns som en projektor i jämförelse med den förra. Hallelujah!

Halvsjukling

I morse hände det som inte fick hända: jag vaknade upp med en SPRÄNGANDE huvudvärk. Till en början misstänkte jag att jag hade feber, men efter en kvart märkte jag att jag hade lock för öronen och jag verkade som tur var bara ha nån sorts spänningshuvudvärk. Efter nån timme var den borta men eftersom min kropp hatar mig började min näsa istället att rinna. Och den rann. Och så rann den lite till. Det kändes ju riktigt nice. Speciellt när det kom kunder till kontoret. Skjut mig.

Uppdatering:

Jag glömde att nämna att jag i helgen, för första gången på några veckor, började med att ta promenader igen och det är förmodligen därför jag har blivit/kommer att bli sjuk. Livets ironi.

Livet rullar på

Livet som praktikant rullar på och jag har därmed ingenting vettigt att sägs (just nu i alla fall). Därför får ni istället en bra låt signerad Ryan Adams:

Jag diggar mössan skarpt. Jag borde kanske skaffa mig en sån?

Första arbetsveckan är klar

Efter nästan en veckas bloggtystnad (förutom det lilla inlägget om C-uppsatsen) tänkte jag nu berätta om hur min praktik hittills har gått. Strålande är ett ord som spontant dyker upp i min skalle. Jag har fått en mängd med olika arbetsuppgifter (bl.a. att uppdatera olika företags hemsidor och Facebook-sidor, skriva Google AdWords-annonser och utforma nyhetsbrev) och dessutom som fick jag igår genomföra mitt alldeles egna kundmöte. En bra vecka, med andra ord.

Inskickad

Jag har nu skickat in slutversionen av min C-uppsats. Spontant så känner jag att jag aldrig mer vill se skiten igen (ursäkta min franska). Inte för att den direkt är dålig, utan bara för jag är rejält less på den. Nu är den klar i alla fall. Åtminstone för stunden.

Sicken resa

Efter en natt av mycket djupsömn är jag nu äntligen på benen igen efter hemresan, som var fyll av både mindre och större prövningar.

På grund av dåligt väder tog själva påpackningen längre tid än förväntat, vilket i sin tur gjorde att städningen av korridorsrummet också blev försenad. Strax innan Sundsvall hände det som inte fick hända: bilen fick problem och motorn började att koka. Som tur var lyckades vi glida in på en Statoil som var öppet dygnet runt. Efter en timmes trixande var vi på väg igen och bilen skötte sig bra ändå fram till slutdestinationen. Släpet var dock inte riktigt på vår sida vilket gjorde att vi fick stanna lite titt som tätt för att ta en bensträckare och för att rätta till presenningen och snörena.

Strax innan kl. 10 var vi framme då vi började med att packa ur bilen och släpet. Totalt tog det cirka en timme, om inte mindre. Eftersom klockan var så mycket när vi väl var klara med allt var det ingen idé att gå och lägga sig "på riktigt", då det förmodligen bara skulle ha lett till att dygnsrytmen hade rubbats. Först efter kl. 22 var det dags för att sova. I cirka 38 timmar var vi alltså vakna, och det är nåt som jag helst vill undvika för resten av mitt liv.

Men nu är jag hemma i alla fall.

Ett livstecken

Jag har varit förhållandevis tyst under de senaste veckan (på bloggen dvs., munnen går som alltid i ett). Anledningen till detta är att de senaste dagarna och dess händelser har varit som en oändlig berg- och dalbana.

Först så har vi flyttpackningen som jag har skött helt på egen hand. Allt är inte klart (det är svårt att få plats med massor med kartonger och påsar när man bor på 20 kvm), men det lilla som återstår kommer att gå på ett kick. Sen så har jag även fått jobba på en opponering på en annan uppsats och läsa två till. Mitt i allting fick vi dessutom problem med släpet. Det visade sig att bilen som min kära och underbara moster har lånat ut till oss var alldeles för tung, så då fick min lika underbara mamma sitta och panikgooglade samt ringa runt för att leta efter ett lättare substitut. Som tur var så löste det sig. Nu när jag ändå är i farten med att gulligullgulla med min familj kan jag även säga att min kusin är helt underbar också. Han ska nämligen hjälpa till med att göra och bära, vilket uppskattas väldigt mycket.

På dagens seminarium fick jag även beröm och några betryggande ord från min handledare. Jag ser ljuset i slutet av tunneln. Det känns bra.

Slutseminariet, here I come

Efter lite strul med min metoddel (jag kan hålla med om att den inte direkt var speciellt bra) så får jag nu gå upp på slutseminariet. Min handledare är fortfarande inte helt nöjd med den delen, men ändå. Jag är vidare. Tyvärr är det ju inte en garanti för att C-uppsatsen blir godkänd, men det känns ju i alla fall som ett steg åt rätt riktning.

D-Day

Nu är stunden kommen. För ett tag sen skickade jag C-uppsatsen till min handledare för att (förhoppningsvis) få klartecken till att få lägga upp den på slutseminariet. Jag är så sjukt nervig just nu. Jag skulle behöva ut och springa några mil för att lugna ner mig. Jag tror dock inte att mina knän skulle gilla mig speciellt mycket då. Nåväl.

Hälften vunnet, typ

Jag insåg precis att jag inte skrivit nåt här sen i måndags. Den här veckan har gått jävligt fort och jag kan nu meddela att C-uppsatsen just nu består utav ett färdig utkast. Notera ordet utkast. Den är L-Å-N-G-T ifrån att vara klar. Under de närmsta dagarna måste jag verkligen se till att styra upp den. Jag kan helt ärligt inte säga om jag är nöjd eller om jag ska gråta, utan min inställning är just nu att "jag kör på och ser vad som händer" och hoppas på att det ska funka. Det finns tyvärr ingen garanti att det kommer att göra det. Suck.

För att avsluta det här inlägget med en positiv grej så kan jag säga att det är jättesoligt utomhus och vi har hela 9 grader varmt. Go Umeå!

Känslogalleri

Den här veckan är den sista helveckan innan C-uppsatsen ska vara klar. Här nedan presenterar jag ett urval av bilder som visar alla de känslorna (utom den sista bilden, den representerar en ouppnåelig dröm) som jag har känt under hela arbetets gång och kommer säkerligen att känna under de närmaste dagarna.

Doh! (Frustrerad)

Hmm! (Arg)

AHHHHHH! (Förbannad)

UÄHHHHH! (Ledsen)

Mehhh... (Whatever)

Ahhhhh... (Helnöjd)

*Spårar ur*

Just nu ser min analys-del ut ungefär såhär:

Train wreck!

Det känns mindre bra. Jag fattar inte riktigt hur jag ska lyckas styra upp den just nu...

#livet

Igår kändes det som om min ländrygg äntligen hade valt att sluta ge mig problem eftersom jag endast var en aning öm och smärtan var som bortblåst. Idag vaknade jag upp med ett sjuhelvetes ryggskott istället. Tji fick jag.

Ni vet...

... den där känslan när man inte vill gå och lägga sig eftersom det innebär att morgondagen kommer mycket snabbare? Precis så känner jag just nu.

Mer pauser åt folket!

Som ni vet är jag ett stort fan av podcasts och därför tänker jag nu tipsa om ett avsnitt från den eminenta podcasten This American Life. Eller ja, egentligen är det ett riktigt radio-program men skitsamma. Eftersom jag återigen har svårt att förklara vad podcasten handlar om kommer här en kort förklaring tagit direkt från hemsidan:

"There’s a theme to each episode, and a variety of stories on that theme. It’s mostly true stories of everyday people, though not always. There’s lots more to the show, but it’s sort of hard to describe...".

Som sagt, väldigt svårt att beskriva. Veckans avsnitt har temat "Held Hostage" (som för övrigt kan laddas ner via den här länken) och är uppdelad i en prolog och tre akter. I prologen pratar programledaren Ira Glass med Daniel Johnson som jobbar med försäkringar "inom" kidnap and ransom-branschen och som kommer med några konkreta tips om hur man ska bete sig när/om man blir kidnappad. Här kommer en transkription från min favoritdel:

"Are there places that it is better to be kidnapped than other places? If you had to choose a place to be kidnapped, where would you choose?

Remarkably, the Somali pirates on every case they will get with the media and they will imply that the crew members are being starved to death and that the Somali pirates are crazy and they're on the verge of wiping out the entire crew. Truth of the matter is so far there's been two fatalities involving Somali piracy. The first one was the captain of the Faina which was the Ukrainian arms ship, and the captain died about 10 days into captivity of a heart attack. The second one was one of the Malaysian ships and there was an able bodied seaman who was killed when the Somalis were capturing the ship and from all reports and indications, it was an inadvertent killing. So considering that there's been in excess of 500 sailors that have been captured and released over the last two years, they do take remarkable care of the crew members when they can".

Som om jag nån gång blir kidnappad så ska jag alltså hoppas att blir det av somaliska pirater. Antecknat. De följande tre akterna handlar om en radiokanal som är specifikt riktad till kidnappningsoffer, en kille som flyttar in i sitt gamla hus och tar det som gisslan, samt annan en snubbe som får förlamningsanfall så fort han blir emotionell. Jag tycker oftast att avsnitten kan vara mycket hit or miss och det här var verkligen en hit. Om inte annat funkar den utmärkt som en ursäkt för att ta en paus i pluggandet.

Jag blir galen

Dessa saker har gjort min dag lite mindre bra:

• Jag sov asdåligt. Natten innan sov jag ännu sämre.
• Min ländrygg/svank gör så ont att jag har fått googla stretch-övningar som jag i ren desperation har fått prova. Smärtan går över i cirka fem minuter sen sätter den igång igen.
• Jag har fått stopp i min toalett. Igen. Det är andra(!) gången den här månaden och totalt sett den fjärde under mina 2,5 år som jag har bott här.

De första två punkterna får jag förmodligen tacka C-uppsatsen för. Eftersom jag numera är gift med min dator och framför allt LibreOffice så rör jag på mig mycket mindre. jag försöker att ta minst en längre hundpromenad om dagen, men bevisligen så hjälper det föga. Tydligen så får man inte använda toaletten som en normal människa utan här gäller det att hålla sig tills man nästintill spricker. Jag gissar på att rören förmodligen skulle behöva sköljas men jag antar att det inte är nåt som kommer att göras i första hand.

Nu är jag jävligt sur och om min rygg inte gjorde så ont hade jag sprungit till ICA för att köpa mig choklad. Istället så kommer jag att lägga mig ner och gråta. BUUU.

Dagens viktigaste fråga:

Ska man se på Oscarsgalan i natt eller inte? Det är ju en kul grej men samtidigt kommer det att totalt strula med ens dygnsrytm... Jag får kanske helt enkelt singla slant om det?

Hälften vunnet

Eftermiddagen spenderades i Humanisthusets konferensrum där jag och fyra andra hade det s.k. mittseminariet. Sen i måndags har jag varit livrädd för att min C-uppsats skulle bli totalsågad, men som tur var så blev den inte det. Den är dock långt ifrån perfekt och det finns mycket som måste utvecklas och förfinas. Jag känner mig lite lugnare nu och jag hoppas att den känslan stannar kvar ett tag.

Hey, det kunde ha varit värre

Efter 2,5 år på egen hand hände idag nåt som till slut var oundvikligt... Min tvätt färgade av sig. Det enda vita jag tvättade var dock tre par tennisstrumpor och en "hemma"-BH så förlusten är inte så stor. Jag menar, det är ju grejer man kan använda oavsett färg. Dessa saker hör ju bara hemma i hemmet, så att säga. I normala fall försöker jag att alltid dela upp tvätten i liknande färger, men jag kände att jag inte orkade köra en tvättmaskin enkom för tre par strumpor och en BH. jag kan ju dessutom tillägga att inget blev rosa, utan nån form av blå nyans pryder nu dessa plagg så det borde gå bort efter några tvättar.

Det här var dagens spännande inlägg.

Skräcksnöscenario

Nu kommer ett nästintill obligatoriskt inlägg om det stormiga vädret i Umeå.

Det började strax innan jag skulle gå till ICA. På min promenad möttes jag av något som skulle kunna liknas vid en mildare form av tortyr. Snön blåste så hårt att jag den ena millisekunden såg hyfsat, den andra var det som om jag hade varit blind i hela mitt liv. Att få snö i ögonen gör SKITONT. Seriöst, nån på Guantanamo Bay borde undersöka detta (okej, det kanske är lite svårt att få tag på snö där med tanke på klimatet, men inget är ju omöjligt osv.).

De senaste två Nisse-promenaderna har även de varit intressanta. Jag svär, om jag skulle ha tappat greppet om kopplet skulle Nisse ha varit en extremt fin Toto till min Dorothy (kudos till er som förstår den halvt knäppa referensen). Envis som bara en liten hanhund kan vara ville han ju absolut gå på marken vilket ledde till att han kravlade på snö cirka 80% av tiden. Han låg alltså på mage och vispade runt med sin arma små ben. Det var dock en underhållande syn.

Det kan tilläggas att jag knappt sett varken en människa, en bil eller en buss på ett bra tag.

Spread Your Love

Jag har lyssnat ihjäl mig på den här låten under veckan. Den har swag, som de coola kidsen säger. Mmmmm, bas-introt.

I'm leaving (but not) on a jetplane

Igår sa jag upp mitt korridorsrum och för nån timme sen fick jag en bekräftelse på att uppsägningen är godkänd. Senast den 31 mars bor jag inte längre kvar i Umeå. Det känns skumt, men eftersom jag ser fram emot praktiken känns det också bra. Om några veckor kommer dock flyttpaniken att infinna sig och jag kommer nog att flänga runt som en yr höna i ett desperat försök att både balansera slutskedet på C-uppsatsen och själva packningen. Det ser jag INTE fram emot.

Motivation eller motiv

Så, nu sitter jag här med mina böcker som jag hämtade i fredags och försöker finna nån slags motivation för att börja skriva på C-uppsatsens teorikapitel. Det är lättare sagt än gjort. Med tanke på att jag har sovit dåligt hela helgen så känns det som att inte ens världens största kopp med kaffe skulle kunna väcka liv i mig. Jag behöver se ett mål framför mig. Visserligen så kommer det att bli kul att få börja på praktiken och sen ta examen, men som den materialist jag är har jag även bestämt mig för att köpa nåt fint/dyrt till mig själv när uppsatsen är klar... because I'm worth it.

Doh

Min stationära dator är obstinat idag och vill inte riktigt starta. Såhär känner jag inför det:

Som tur är har jag ju min lilla bärbara, men eftersom den är så liten så är den inte direkt ultimat att skriva på. Därför är det mycket möjligt att jag tar en slö-dag idag. Förhoppningsvis så behöver den stationära bara vila lite grann och kommer igång imorgon. Jag håller tummarna för det i alla fall.

*Rullar tummarna*

Just nu ligger mitt primära fokus på C-uppsatsfronten att finskriva inledningen och metoddelen. Jag hade gärna velat börja med att skriva på teorin, men Posten verkar inte riktigt vilja det. Förhoppningsvis kommer böckerna imorgon eller på fredag, så då ska min hjärna äntligen få jobba igen.

Jag vet dock inte om jag kan klaga på min nuvarande situation... Förutom att tiden tickar och jag inte kommer speciellt långt då.

OrganisatörN

Jag tror jag är nåt på spåret. Efter en pytteliten ändring i inledningskapitlet i min C-uppsats så är det nu dags för att börja samla in material. Egentligen borde jag väl försöka att skriva på teoridelen, men eftersom mina böcker inte har kommit än får jag lov att överge den idéen för stunden.

Nåväl. Eftersom varenda en av mina arbeten slutar i totalt kaos på själva dokumentfronten har jag nu som mål att verkligen försöka organisera allt. Min dator kommer att fullständigt drunkna i mappar med andra ord. Här ovan syns det för tillfälligt 29 st såna. Och det är bara början. I slutändan kommer det bli totalt 290(!!!) st, om min mattesinne inte sviker mig. Jag gissar på att dessa kommer att ta mer urymme än själva filerna som ska placeras i dem.

Plufsig om kinderna

Idag gör min käke/spottkörtel inte lika ont. Däremot så ser min vänstra kind ungefär ut såhär:

Don Corleone

Synd att man inte har samma pondus, så att säga. De enda avhuggna hästhuvudena jag kan erbjuda är metaforiska.

*Ynk*

Jag har under de senaste tre dagarna haft ont i/på/vid min käke och mitt ganska så mjuka ansikte har istället blivit betydligt kantigare, åtminstone på min vänstra sida där smärtan just nu sitter. Smärtan har ibland manifesterat sig i både form av öronont och huvudvärk dessutom. Idag tog jag tjuren i hornen... och googlade runt för att se vad som skulle kunna tänkas vara fel på mig. Ungefär 99% av alla träffar sa att min spottkörtel är inflammerad (1% av dessa sa att det kan vara cancer, så det väljer jag att ignorera) och att jag ska försöka få igång salivutsöndringen genom att käka citron... Smaskens!

Undrar om det kommer att innebära att jag blir ännu surare, höhö?

Baby steps...

... Är ledordet under denna C-uppsats tydligen. Sakta men (o)säkert tar jag mig fram. Min kropp vägrar att bli helt hundra dock. De senaste två dagarna har varit fyllda med sporadiska, tunga huvudvärksanfall. De är inte riktigt som migrän, men nästan. Gud bevare mig.

Jag saknar att skriva hemtenta. Det är så mycket enklare kan jag säga.

Men hey, jag fick i alla fall lite rabatt!

Jag la nyss en saftig beställning på C-uppsatslitteratur. Jag hoppas det är värt det.

På spåret

Efter en helg med maximal vila varvad med ytterst små plugg-sessioner är jag back on track igen. Det känns bra. Imorgon har jag handledning och hoppas att även det går bra.

Att ta skolarbetet seriöst

Jag sitter och jobbar med mitt nya uppsats-PM som ska in senast kl. 23.55 ikväll. Jag har seriöst suttit med det under hela dagen. Jag är så jävla osäker på hela upplägget just nu. Jag lyckades släppa iväg mig till biblioteket men jag vet inte om jag blev så mycket klokare av det. Jag blev snarare ännu mer förvirrad. Suck. Ibland vill jag bara ge upp.

Plöstligt händer det, igen (igen?)

Alltså, nu har det hänt återigen igen. Mitt uppsats-PM var tydligen helt okej. Visst, en del småsaker måste skrivas om, men annars funkar det tydligen. Jag är dock lite orolig över själva metod-delen, så imorgon ska jag verkligen försöka släppa mig iväg till universitetsbiblioteket och hitta nån bra bok om kvalitativa studier. Jag vågar dock inte slappa av riktigt än.

Eeeeeek

Idag har jag suttit och finslipat på mitt uppsats-PM. Jag vet att jag alltid är självkritisk, men jag kunde verkligen INTE få till mina formuleringar på den här uppgiften. Fy. Jag ber om ursäkt till alla mina kursare som tvingas läsa den. Förlåt!

Hela upplägget i PM:et känns så spretig och... Meh. Det är egentligen väldigt enkelt. Eller ja, så enkel som en C-uppsats kan vara. Typ. Nu måste jag verkligen satsa på att briljera på onsdag då vi ska ha vårt PM-seminarium. Om jag känner mig rätt kommer jag att svamla bort mig. Oh well.

Det går inte bra nu, kompis

Idag har inte varit min dag.

• Jag håller på att få ett munsår.
• Tidigare idag spelade jag in en låt. De inspelade delarna lät skit. Det visade sig att en pedalkabel var lös.
  
• Spelade in samma låt igen, men det lät fortfarande skit. Jag upptäckte sen att en av rattarna på förstärkaren var ordentligt neddragen. Vid det här laget gav jag upp.
• Jag spillde kaffe över mina enda rena mysbyxor.
  

Nu ska jag käka ostbågar. De kommer väl vara förgiftade eller nåt.

Pitchat och klart

Pitchen blev tidigare idag avklarad och det gick bra. Jag tyckte att jag lät som en robot, men tydligen var det inte så illa. Vi fick också en väldigt positiv respons från alla i "panelen". vilket känns grymt bra. Jag trodde/tror verkligen på vår idé och då är det ju skönt att nån annan också gör det. Det känns skumt att nåt som man har jobbat med i två månader är över. Jag har i alla fall haft kul under resans gång.

Nu så

Förra veckan beställde jag lite roliga musikgrejer som en försenad julklapp till mig själv och idag kunde jag äntligen hämta ut dem. Det är synd att jag inte riktigt kan leka runt med dem så mycket som jag skulle vilja göra förrän på onsdag, då pitchen äntligen är gjord. Det är dagens I-landsproblem med andra ord.

Jag gillar förresten hur mycket färgerna på pedalerna överensstämmer med mattan. Det är stilpoäng på det.

Tystnad, tagning

Jag har under den senaste veckan, på nåt vänster, lyckats att vara förhållandevis tyst här på bloggen (i verkliga livet babblar jag på som vanligt dock). Veckan har varit fylld med skolarbete bestående av CSR-caset som jag förmodligen nämnt tidigare. På onsdag ska vi dessutom sälja in idéen till företaget genom att hålla i en pitch. Jag är en av två de lyckliga som ska försöka göra just det. Jag gillar ju att snacka, men att stå inför en publik och försöka sälja nåt är kanske inte det roligaste jag vet. Nåväl, jag får se det som träning inför framtiden helt enkelt.

Mer tips till folket

Hej!

De senaste dagarna har jag praktiskt taget sträcklyssnat på en podcast vid namn Caustic Soda. Därför tänker jag nu använda denna eminenta blogg och tipsa om den till alla ni andra. Om nån undrar vad den handlar om kommer här en kort beskrivning lånad från ovannämnda hemsida:

Caustic Soda is a weekly podcast about science, horrible news and humor hosted by Toren Atkinson, Kevin Leeson and Joe Fulgham. Each episode of Caustic Soda takes a gruesome, gory or otherwise horrible topic, such as shark attacks, parasites and radiation, and breaks it down into an easily-digestible bubbling paste of funny! The hosts discuss the topic’s origins, recent news and pop culture.

It’s hard science by soft people!

Okej, det låter väl inte så jättekul, men faktum är att podcasten just är det. Jag lovar. Dessutom så lär man sig nåt nytt varje gång, vilket är grädden på moset!

Skev verklighetsuppfattning

Min sista hemtenta, som handlade om storytelling, gick bra. Jävligt bra.

Jag får lov att ta det här som ett tecken på att jag ska försöka att vara mindre självkritisk. Jag tyckte nämligen att det var det sämsta som jag nånsin hade skrivit. Seriöst. Jag skickade in den med attityden "det får bära eller brista", där jag till 100% trodde att utfallet skulle bli det senare alternativet. Jag väntade t.o.m. tills jag kom tillbaka till Umeå för att kolla vilket betyg jag hade fått, eftersom jag ändå inte kunde komplettera den när jag var hemma i söder. Så säker var jag på att jag hade fått U.

Se så fel jag hade.

Reseskada

Av nån mystisk anledning fick jag ett fint blåmärke under tågresan. Av vem, eller vad, är dock oklart.

Avresa

Idag är det dags för mig att ta mitt pick och pack och åka upp till de nordligare breddgraderna igen. Som den vana SJ-resenären jag är har jag haft stenkoll på veckans förseningar. It's not looking good. Nattåget har varit cirka 3 timmar försenat varje dag och såhär såg det ut igår:

När tåget är så grymt försenat skippar SJ dessutom att åka in i både Örnsköldsvik och Umeå vilket gör att man får ta en ersättningsbuss från Mellansel. Gud bevare mig. Den enda fördelen med att tåget är försenat "from the get go" är i alla fall att hunden kan få kissa i lugn och ro. Men det är det enda då.

Timing

Såhär till nyårsdagen tyckte tydligen vädergudarna att det var dags att ge oss lite snö. Jag vet inte om jag riktigt tycker det är en nån bra idé. Jag menar, nu är ju både jul och nyår praktiskt taget över, varför behöver snön vara här då? Tydligen ska det dessutom bli lite varmare vilket innebär att all snö bara kommer att bli en enda stor gegga. Okej, det är ju trots allt 2012 då alla envist säger att jorden ska gå under och allt vad det innebär (fast det är felaktigt, Mayakalendern säger att det är dags för en "ny början" eller nåt liknande bara), men ändå... Fast vem vet, vädergudarna kanske har lite humor trots allt?

... Eller så överanalyserar jag allt istället för att plugga, vilket jag verkligen borde göra just nu.