Att förbereda sig inför en tolvtimmarsresa

Över tolv timmar tar det för mig att komma hem. Sug på den. Halv nio på kvällen hoppar jag på ett tåg i Umeå och efter tolv timmar samt två byten har jag äntligen anlänt på min hemort. Det är helt sjukt att tänka på att det går snabbare att ta sig till New York från Arlanda än vad det gör att ta sig från Umeå till Stockholm. Det finns tyvärr inte så många fler alternativ när det gäller både pris och det faktumet att jag har hund så finns det ju inte så mycket jag kan göra tyvärr.

Under de två åren som jag har bott här uppe så har jag blivit något av en expert på att fördriva tiden på dessa mardrömslånga resor. Jag kommer dock ihåg första resan ner. Jävlar vad segt den gick. Att jag satt bredvid en kärring som snarkade lika högt som en fullvuxen jätte gjorde ju inte saken bättre heller. Nuförtiden går det bättre. Jag förbereder mig med massor med film, TV-serier och podcasts. Ibland har jag även turen att få hela djurkupén för mig själv, vilket oftast är skönt. Jag har heller ingenting emot andra djurägare heller, eftersom de oftast brukar vara pratglada. Man har ju något gemensamt så att säga. Istället för att se det som en enda lång tortyrsession försöker jag (med stor tonvikt på "försöker") att fokusera på att jag faktiskt har tid att bara ta det lugnt och att jag i slutändan faktiskt kommer hem. Det är ju det som är det viktigaste trots allt.