Sådär, återigen är det dags för en nystart och därmed ett plattformsbyte. Anledningen till att jag byter tillbaka till Blogger är att jag har på senare tid börjat sakna enkelheten mer och mer (jag gillar att även prova mig runt, så det skulle väl inte förvåna mig om jag någon gång i framtiden byter tillbaka eller helt enkelt provar något nytt igen, men det är en annan historia som kommer om den kommer så att säga).
Anledningen till att jag väljer att göra en nystart är också att jag känner att jag vill byta inriktning. Jag har väldigt lätt för att falla in i rutiner och mönster, vilket har gjort att jag har satsat mer på kvantitet istället för kvalitet när det gäller mitt tidigare bloggande. I och med att jag numera använder och älskar Twitter så känner jag att det inte riktigt behövs. Från och med nu är det där jag vädrar mina "flyktiga" tankar och här skriver jag ner mina mer "utarbetade" funderingar. Det ska bli mindre "det här har jag gjort idag" och mer personliga åsikter och självutlämnanden, eller det är åtminstone tanken.
Anledningen (fan vad jag gillar det ordet alltså) att jag var så jävla tråkig på min förra blogg var för det första att jag kanske inte har världens mest spännande liv och att jag alltid har haft svårt att dela med mig av vad jag egentligen känner, tycker och tänker. Jag är kanske vad man skulle kunna kalla en extrovert introvert. Jag är en social människa, men jag hatar verkligen att prata om mig och mina känslor. Blä. Ge mig vilket ämne som helst att prata om förutom det. Jag är väl lite som en grottmänniska när det kommer till det avseendet. Det ska jag nu försöka ändra på.
Jag vill helt enkelt inte längre göra några astrista slentrian-inlägg bara för att jag känner att jag "måste" göra det. Nu ska jag banne mig verkligen satsa på att göra det här rätt. Det kommer att bli en utmaning och säkert en tuff sådan, för jag ÄLSKAR verkligen att ordbajsa (det här inlägget visar ju det liksom). Då och då kommer säkert några inlägg av mindre substans dyka upp här, men det får ni stå ut med. Det är ju trots allt en del av mig och mitt sätt att vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar