Skräcksnöscenario

Nu kommer ett nästintill obligatoriskt inlägg om det stormiga vädret i Umeå.

Det började strax innan jag skulle gå till ICA. På min promenad möttes jag av något som skulle kunna liknas vid en mildare form av tortyr. Snön blåste så hårt att jag den ena millisekunden såg hyfsat, den andra var det som om jag hade varit blind i hela mitt liv. Att få snö i ögonen gör SKITONT. Seriöst, nån på Guantanamo Bay borde undersöka detta (okej, det kanske är lite svårt att få tag på snö där med tanke på klimatet, men inget är ju omöjligt osv.).

De senaste två Nisse-promenaderna har även de varit intressanta. Jag svär, om jag skulle ha tappat greppet om kopplet skulle Nisse ha varit en extremt fin Toto till min Dorothy (kudos till er som förstår den halvt knäppa referensen). Envis som bara en liten hanhund kan vara ville han ju absolut gå på marken vilket ledde till att han kravlade på snö cirka 80% av tiden. Han låg alltså på mage och vispade runt med sin arma små ben. Det var dock en underhållande syn.

Det kan tilläggas att jag knappt sett varken en människa, en bil eller en buss på ett bra tag.