En tågresa senare och ett ryggskott rikare

Inte förrän nu känner jag att jag har ork att skriva nåt om hemresan. Egentligen har jag väl inte ens det, men jag känner att jag måste skriva ändå (se anledningen till detta i det näst sista stycke). Tro det eller ej, men vi blev faktiskt bara en halvtimme sena till Umeå. Jag finner det ganska (tragi-)komiskt att av de tolv gångerna jag har åk med SJ:s nattåg så har vi bara varit i tid två gånger. Nåväl.

Under resan hade jag dock trevligt sällskap i form av en amerikan vid namn Dylan, som just nu var ute på en rundvandring genom Europa (och just då var han på väg till Abisko). Under hela resan både avverkade vi fördomar om amerikaner (de flesta stämmer tydligen), USA:s s.k. health care, musik, gitarrer (+ förstärkare och pedaler) samt tusen andra ämnen. Det var en trevlig omväxling jämfört med hur det oftast brukar vara på dessa tråkiga resor.

En annan sak jag finner komiskt och/eller kanske mest ironiskt är att jag lyckades på nåt sätt kånka på min GIGANTISKA resväska, en gitarr och en fullproppad datorväska utan att få speciellt ont, men när jag bar hem två futtiga kassar från ICA small det helt plötsligt till i ryggen så det stod härliga till. Detta gjorde att jag inte sov speciellt bra i natt och att jag stannar hemma ikväll.

Slut på meddelandet.