En kärleksförklaring till min bror

Igår var jag sjuk och jag mådde sådär äckligt illa. Huvudet kändes blytungt, jag kände mig svimfärdig titt som tätt och kroppen hade ungefär lika mycket kraft som överkokt spaghetti. Som grädden på moset jobbade mamma ända in på kvällskvisten vilket innebar att jag hade fyra hundar att ta hand om. Lyckligtvis var de så snälla att det var inte så jobbigt. Till och med vårt nyaste tillskott i familjen, Thilda, som annars kan vara en riktig plåga var så snabbt att jag undrade om hon också inte var lite sjuk.

Det bästa med hela gårdagen var dock att jag blev serverad mat på sängen. Min bror frågade nämligen om han inte skulle steka lite korv till mig, men eftersom jag mådde så illa var jag inte så sugen på att äta. Han måste nog ha blivit riktigt orolig eftersom jag aldrig säger nej till mat typ. Cirka en kvart senare kom han in till mig med en tallrik fylld med baked beans, korv och stekta ägg. Det kan ha varit bland det godaste jag har ätit, någonsin.

Ibland är verkligen "det lilla" det som kan förgylla ens dag.